Kalkylator för omvandling av talsystem

Det decimala talsystemet är det talsystem som vi använder dagligen. I det decimala talsystemet representerar siffrornas placering en upphöjning till 10 (talbas 10). Det betyder att när du flyttar vänster från den minst signifikativa biten, så ökar du till nästa läge när du når 9. Ett värde på 9 representerar 9 ettor, medan 10 representerar en "tio".

Det binära talsystemet är ett system med talbas 2 där man bara använder ettor och nollor. Varje position representerar ett steg på 1. Ett binärt tal på 1 följs sekventiellt av 0 (1 i stället för 2 och 0 i stället för ettorna). Nästa blir 11 (1 i stället för 2, +1 i stället för ettorna). 100 blir decimaltalet 4 (1 för fyrorna, 0 för tvåorna, 0 för ettorna). Den största fördelen med det binära talsystemet när det gäller programmering är att det är väldigt lätt för kretsar att representera de två lägena. Inom elektronik kan ettor och nollor användas som status för av eller på. Det gör det binära talsystemet till grunden för all programmering. Nackdelen med binära tal är det faktum att binära tal blir väldigt långa om siffrorna är stora.

Det oktala talsystemets talbas är 8, vilket betyder att positionsindikeringen för talen (från LSB) är 1, 8, 64 osv. I det oktala talsystemet bryts exempelvis 135 ned till 1 x 64 + 3 x 8 + 5 x 1 för totalt 93. Det oktala talsystemet är mindre populärt idag, och har i stort sett kommit att ersättas av det hexadecimala talsystemet som har basen 16.

Det hexadecimala systemet har talbasen 16 och använder talen 0-9 samt bokstäverna A-F. I det här systemet ökar ettornas placering 0-9 men 10 representeras av bokstaven A, 11 av B osv. Den största fördelen med det hexadecimala systemet är att det är ett lättare sätt att representera väldigt stora tal. Ett hexadecimalt värde på 4B6 bryts ned till 4 (binärt 0100) B (binärt 1011) 6 (binärt 0110). På så vis kan man ta en väldigt lång binär sträng och komprimera den till ett mer lättläsligt format.